fessi

jag vet inte om det bara är jag, men jag tror inte det.

jag tror att många gör saker, uppträder på ett visst sätt, ser ut på ett visst sätt osv i all oändlighet just bara för att vi tror att det är det som förväntas utav oss.

vilka är vi? egentligen?

jag beundrar verkligen människor som vågar sticka ut.

inte för att jag kanske vill se ut som dem, men just de att de faktiskt vågar.

inte för att jag vet med mig att jag skulle vilja göra ngt som jag inte gör, eller se ut på ngt annat sätt,

men jag beundrar dem ändå.

det skulle kunna vara så att jag är lite avundsjuk på dem,

just för att de vet vad de vill göra och vet hur de vill se ut.

jag vet inte vad jag vill göra.

jag byter hårfärg och frisyr ständigt, men har fortfarande inte hittat "min grej".

eller så är jag bara sådann.

jag tror faktiskt det.

jag har ingen speciell plan för hur mitt liv ska se ut, jag skulle antagligen på prestationsångest då.

jag väljer bland de dörrar som står på glänt eller är öppna istället för att stå och sparka på en som är stängd.

det känns spännande på något sätt att min framtid kan se ut precis hur som helst.

de flesta förstår mig inte, men jag förstår det.