fessi

...om en pojke.






jag lärde känna en pojke.
pojken var glad och busig, överskottsenergi till tusen!
pojken var även snäll, rolig, hjälpsam och omtänksam.

jag och pojken fattade tycke för varann,
vi blev mkt goda vänner.

jag värderade min vän högt, trots protest ifrån andra vänner som varnade mig för hans dåliga sidor och hans återkommande små snedsteg.
jag valde att se det positiva i honom istället för att fokusera på det negativa.





pojken reste iväg för att upptäcka världen.





hem kom en man, eller snarare en gubbe.
gubben var inte speciellt glad och busig, snarare gnällig och negativ.
de snälla kommentarerna ersattes med elaka, och allt det som hade varit roligt tidigare dög inte längre.
hjälpsamhet såg jag inget utav, och desamma med omtänksamheten.

allting handlade om honom och hur bra han haft det,
hur skit det var här och att han ville härifrån så fort han kom hit.
alla är så tråkiga, det är så kallt, det är så tråkigt, allting är så jävla piss.
det enda han såg i sina vänner var att de hade blivit tråkigare, latare, fetare och hade oviktiga liv.


mitt tycke för pojken har försvunnit,
ty gubben är gnällig och tråkig.
jag kan inte längre säga att vi är goda vänner.


jag värderar inte längre min vän högt, jag har sett hans dåliga sidor och hans återkommande små snedsteg.
jag väljer nu att se det negativa i honom istället för att fokusera på det positiva.

---

nu antar jag att du kommer skratta och undra vad fan som har flugit i mig...

du fattar så jävla trögt.

jag vill inte lyssna på ditt skitsnack om min bästa vän, eller om min pojkvän heller för den delen.

du förtjänar inte min vänskap.

jag har frivilligt valt sida, den sidan utan dig.