fessi

ibland så är jag verkligen "en typisk tjej".
igår blev jag och anders sura på varann för ett missförstånd. skillnaden var att han ville bli sams igen, men jag var fortfarande sur när vi vaknade på morgonen. ingen eller ingenting kunde lösa detta, och jag tänkte vara sur i all evighet.


varför?!

ingen aning faktiskt...det är lika läskigt som det är märkligt.
när en kvinna väl har bestämt sig för att "nu jävlar är jag sur", då är hon det.
den stora skillnaden är att vissa nöjer sig med 5 minuter, andra 5 dagar...

nu när jag tänker tillbaka på det tycker jag bara att det var dumt och onödigt att bli SÅ JÄVLA SUR...
lätt att säga efteråt då man har lugnat sig och allt är frid och fröjd igen men...


varför blir kvinnor så sura för? och varför vill vi FORTSÄTTA vara sura för?
det måste vara ngt mer än PMS och mens...


iaf jag delar härmed ut en varning för mitt tillsynes instabila humör...