du:
Jag förstår knappt vad du skriver om nu det senaste men?

jag:
desamma?

du:
Jag skulle tillbaka må ti el on och jag hade velat träffa dig för jag tyckte att ni kanske hade kunnat firat den dagen en av dem sju dagarna i fjällen. Men då var man känslokall och elak.

jag:
du sa till mig att du skulle åka hem på söndag eller måndag (ja, jag har smsen kvar ifall du vill kolla).
jag tror de flesta vill fira alla hjärtans dag med den person de är tillsammans med på tu man hand. inte ihop med mamma, lillebror och en kusin instängda i en liten stuga. vi kan ju fråga de som har pojkvän/flickvän.
Du iprincip krävde att jag skulle vara med dig HELA söndagen, en fika dög inte ens, trots att jag lovat bort mig den dagen. en annan dag var det inte tal om, det var hela söndagen eller inget.

du:
Fine, då skulle vi ses om jag inte drog måndagen men du hörde inte av dig när du kommit hem.

jag:
jag hörde inte av mig när jag kom hem för att du var sur och hade sagt att du skulle åka på söndag eller tidigt på måndag.

du:
Och eftersom jag är så ego och inte kan känna nånting för nån i denna världen så tyckte jag det var dåligt. Hade du velat hade du hört av dig.

jag:
jag tyckte också det var dåligt, utav dig.

du:
Jag lyder råden av nära omkring mig att strunta i dig ett tag tills du kanske förstår nånting av varför jag blivit besviken.

jag:
jag har fått samma råd och tänker "strunta i dig ett tag". jag kommer aldrig förstå varför du är besviken, och du kommer nog aldrig inse vad jag menar eller kunna få en insikt i hur jag känner det.
eller säga förlåt, varken du eller jag.











jag tycker det är tråkigt att det har blivit såhär,
och att det är ganska onödigt.
men jag kommer inte be om ursäkt för något som jag inte anser att jag har gjort.
och du kommer nog aldrig kunna svälja din enorma stolthet.

det är precis som att du vill att jag ska vara tacksam för att du låter mig vara vän med dig, och att du vill att jag ska se upp till dig och allting ska vara på dina kompromisser och bestämmelser.

en bra vänskap är kravlös och jämnlik.
känner vi igen det?



ge peace and love biljetten till din syster istället.
nu förtiden så lyckas ju faktiskt ni hålla sams längre än vad du och jag gör.
(efter att du åkte till sälen har vi inte lyckats vara sams en hel dag)



vissa relationer växer sig starkare, vissa växer ifrån varandra, och vissa till och med dör.



kram på dig, hoppas du har det bra.

jo jag fick åka in till akuten på torsdagskvällen.
jag fick träffa en jättebra läkare som min mamma (som jobbar på akuten) har stort förtroende för.
alltid lika jävla kul att höra "du ska till gyn" (mmm tack) jag tycker det inte är sådär värst kul att vresa gärnet inför en helt främmande man.
den sjävla processen var fylld utav en hel del tårar då det gjorde jävligt ont stundvis, men han lyckades trots min panik som jag hade inombords, få mig både att komma ihåg att andas och hålla mig lugn och avslappnad.

det var iprincip inget fel på mig, förutom att mitt blodprov visar på att jag har en infektion i kroppen och att jag hade en förhöjd mängd utav vissa bakterier.

jag fick utskrivet smärtstillande men inget mer. skulle det fortsätta göra lika ont eller bli värre så skulle jag åka in direkt och få göra en titthålsoperation (de var osäkra på ifall det var fel på tarmarna eller äggstockarna)



men...


konstigt (skönt) nog så gick det stegvis över, och nu är jag helt återställd.


det jag nästan är mest glad över är att personalen inne på akuten på KSS (skövde) är som de är.
de är hur jävla snälla, gulliga och omtänksamma som helst.
tack, tack så hemskt mycket till dem som tog så väl hand om mig i torsdags!

ok det händer bara en gång i månaden..det är inte outhärdligt.
det är bara att klara sig igenom det, de flesta får ju faktiskt uppleva det här ngn gång.
ibland är det nästan lite mysigt...
fast helst hade man nog velat slippa.
idag har det till och med varit ganska kul, känns helt ok.




jag pratar ju såklart om att jobba söndagar.













shot me

det började i förrgår, ja mitt magont.
nu gör det sjukt jävla ont, och har gjort det sedan igårkväll.

mamma kommer om en liten stund för att ta en kik på mig.
blir nog kanske akuten idag eller imorn, hur länge jag nu orkar stå ut...

hoppas verkligen inte att det är något allvarligt, eller att de inte kan hitta ngt fel på mig, för vad fan ska man göra då?

jag som verkligen behöver jobba också..var ju borta på semester i förra veckan (obetald) plus att februari har färre dagar, inte så kul kanske när man har timlön...

nej pengar är inte viktigare än hälsa, jag kan leva på nudlar hela april om jag bara slipper denna jävla smärta i magen.

idag har jag tvättat och städat (inte städat klart än då men...), tog ett vbrott ifrån det och gick en sväng till jobbet för att hälsa på och få i mig en bit mat.

berra kom in och hälsade på (trevlig danslärare som jag dock ej aldrig har dansat för) och frågar mig om jag kommer på lördag...

- "eh nej..vad händer då?"
- " men gud, vet du inte?!"
- "nej...."
- " du måste komma! jag har casting för modeller som jag söker till mitt nya företag."
- " men jag jobbar på lördag..."
- " det tar bara 5 minuter, du måste komma!"

sedan skriver han ner vad jag ska ha med mig, och när jag ska komma.
han berättar även att det ska komma ca 50 tjejer och att kanske åtta väljs ut.
som han väljer ut.
lite kul att han så gärna ville att jag skulle komma.


men jag förväntar mig inget, detta är bara en kul grej.

eftersom jag inte kan ladda upp några bilder eftersom kabelj*vln är borta, så kan jag ju inte visa hur håret blev..
(ngn som bryr sig över huvud taget?!)
jaja, jag skriver för att det är roligt så spela roll.








i somras var det vitt.....

nu har jag letat säkert fem gånger efter min svarta väska (älskar den!) och min sladd till kameran, men jag hittar inget!
jag kan verkligen inte förstå vart de ligger..

jag har verkligen letat precis överallt!

jaja, bara att fortsätta leta...

klickade nästan hem ännu mer grejer ifrån H&M, men i sista sekund så klickade jag bort allt.
tack, tack, tack!!!

å vad duktig jag är, nästan så man borde fira med lite shopping ;P

kollade upp mitt BMI, jag ligger på 20 som är normalviktig :D
har legat på 19 eller 20 sedan jag vet inte hur länge, typ sedan jag var 14...

det dumma med denna "metoden", är att den inte tar ngn hänsyn till fördelningen fett/muskler...

i mitt fall stämmer det ju, men det finns säkert flera fall då den menar på att människor är för tjocka eller smala, och det inte alls stämmer överens. vissa männsikor är väldigt smala utav naturen, och andra har en kraftigare benstomme.

man ska inte stirra sig blind på vågen eller räkna ut med olika tabeller och metoder.
Alla ser olika ut (det är ju liksom poängen) och alla har olika förutsättningar.
jämför dig inte med kvinnorna i media, det är inga realistiska krav då retuschering och ljussättning spelar med i bilden.

Älska dig själv för den du är, om du inte kan, så lär dig.
ALLA har ngt fint och vackert, jobba med det och framhäv det!

och precis som att vi ser olika ut, så har alla sin egna definition utav vad som är vackert.

Anders hörde på radio om en tjej som pratade om sin kille:
- " min kille är ju sådär fulsnygg. alla andra tycker han är jätteful, men jag tycker att han är snyggast i världen."

brick and lace - bad to di bone

som sagt, jag tycker att det hela ligger på en riktigt dålig nivå, en låg sådan.
jag tänker inte ens ifrågasätta dig, eller föra detta vidare.

Det finns andra alternativ.

på denna låten!!!







lady gaga - starstrucked (feat space cowboy & flo rida)

mörkt hår igen...

2005

2006

enligt harrys-kontrollanter så är michan 20-25 år (blir 27 år i oktober), och jag 25 år (21 år i juli)....
va??!!!






håller ni med?!

flisan innan "pinknight"

ibland så är jag verkligen "en typisk tjej".
igår blev jag och anders sura på varann för ett missförstånd. skillnaden var att han ville bli sams igen, men jag var fortfarande sur när vi vaknade på morgonen. ingen eller ingenting kunde lösa detta, och jag tänkte vara sur i all evighet.


varför?!

ingen aning faktiskt...det är lika läskigt som det är märkligt.
när en kvinna väl har bestämt sig för att "nu jävlar är jag sur", då är hon det.
den stora skillnaden är att vissa nöjer sig med 5 minuter, andra 5 dagar...

nu när jag tänker tillbaka på det tycker jag bara att det var dumt och onödigt att bli SÅ JÄVLA SUR...
lätt att säga efteråt då man har lugnat sig och allt är frid och fröjd igen men...


varför blir kvinnor så sura för? och varför vill vi FORTSÄTTA vara sura för?
det måste vara ngt mer än PMS och mens...


iaf jag delar härmed ut en varning för mitt tillsynes instabila humör...