fessi

jag måste bara citera nina (grymmast på ordspråk)




-"äta kakan, inte äta kakan? det är frågan"
hahah

pappa slängde ur sig ngt fult i förra veckan. han och lillebror stod och diskuterade ngt då pappa utbrister:

-"jaså, LOL säger du!"
(det låter sjukt kul när en man som snart passerar 50 använder det uttrycket!)









idag var det då dags för allsvenskan. hur kan det vara så många som ens bryr sig om att AIK-Hammarby spelar?
I don't get it
ok jag hade också skrikit så, om jag vunnit tio miljoner...
jag trodde de skulle flyga på varann där ett tag, fotboll - det är saker riktiga män slåss om!

----------------------------------

björn kom och jobba i köket, vi behöver dig!




--------------------------------

fan jag hade massa roliga uttryck på lager ju...men nu har de liksom försvunnit...fan...

-----------------------------------

jag kan ju iofs skriva om det kopplas ihop med rubriken till detta inlägget...

i lördas började jag sent (22)
iaf, allt flöt på skitbra tills jag ännu en gång glider ut ur baren med en back full av glas då jag precis utanför baren hamnar mitt i ett slagsmål.
det enda jag hinner uppfatta innan jag är mitt i allt är att en kille tar sats för att sparka en annnan kille som ligger ner på golvet med en spark i huvudet.

så jag kastar min back åt helvete och knuffar killen som ska sparka, allt vad jag orkar. sparken missade. tack. knuffen tog. tack.

efter detta flyger jag fram och tillbaka, jag blir putt eller nedtryckt ovanpå killen på golvet för att sedan dras upp från golvet i håret. fan fan fan vad ont det gjorde.

under tiden skriker jag åta bara fan på vakter, coffe och tobbe. tillslut kommer coffe och räddar mig (jag glömmer det aldrig, jag är så tacksam!) efter det tryckte coffe på larmet och vakterna kom.

med gråten i halsen och alldeles skakandes så tar jag en cigg för att lugna ner mig (hej adrenalin)
då jag drar handen genom håret får jag en stor jävla tuss med hår med mig. tack.

ok, då började jag gråta.

men

det var värt det

jag fick som tur var ingen kal fläck på huvudet, jag klarade mig med blåmärken och blödande knoge (fullt med blod på armen, men det var inte mitt)

om jag inte hade hindrat den sparken, hur fan hade det då slutat för killen på golvet?
jag vill inte ens tänka på det.

det värsta är att alla såg. det var människor överallt. ingen gjorde ngt.





jag gav mig in i ett bråk med killar som var mer än dubbelt så stora som mig själv, lilla jävla jag. att alla dessa tränade "stora och starka" killarna bara stod och tittade på, är för mig ofattbart...

alla är så jävla själviska, alla är så jävla rädda...
SKAMLIGT


ett stort tack till coffe!




ryktet spred sig ganska snabbt på stället..

-"vi hörs då, slagskämpe"




EXPLORER - makes people talk


------------------------------

nu är det hög tid att sova, gonatt!